I "Papporna och Motiven" farmgår att ens partner samt arbetsgivares atityd är avgörande för hur många föräldradagar en pappa tar ut.
Även barnmorskor och personal på försäkringskassan är avgörande för pappans val.
Och när jag försöker hitta gemensamma nämnare hos dem som påverkar en pappas uttag av föräldraledighet, slår det mig att vi är så hårt styrda av traditioner och normer kring hur du som man och som kvinna ska bete dig. Partnern, arbetsgivaren, barnmorskan och försäkringskasseparsonal agerar alla utifrån sina värderingar om vem som bör och ska göra vad och så förmedlar dem det vidare till de nyblivna föräldrarna.
Hon är mamma dvs vårdgivaren och han är pappa dvs försörjaren. Hon tar ut 80% av alla dagarna, han tar 20%. Hon kommer att tappa i lön och karriärutveckling medan han blir befodrad när han får barn. varför? Jo, antagligen pga att han då har någon som sköter markservicen hemma och då kan han jobba ännu mer.
Jag vet att det finns jämställda förhållanden, Men de är få. Den statistik som finns visar att de flesta agerar utifrån gamla värderingar. När så många heterosexuella par gör på likadant vis, så blir resultatet att:
1 Kvinnor= Dålig investering för arbetsgivaren pga hennes långa frånvaro
+
1 Män= Bra investering pga hög närvaro
= Ojämställdhet
En enkel kalkyl för arbetsgivaren, tyvärr.
Jag skulle så gärna vilja se fler familjer där mamman och pappan inser vikten av vad som är bäst för barnet. Det vill säga att både vill vara hemma med barnet så länge som möjligt. Att båda delar på VAB dagarna. Att båda delar på ansvaret för hushålls och underhållsarbete. Hur svårt kan det vara? Det vore så skönt att riva ner dessa nedmöglande gamla normer som resulterar i ojämställdhet och bygga nya fräscha blinkande normer som utvecklar och möljiggör utveckling oavsett kön. Som möjliggör föräldraskap oavsett kön. Som lyfter fram människan. Som bidrar till en ny arbetsmarknad där kunskap och erfarenhet ska avgöra din lön och inte huruvida du är man eller kvinna, pappa eller mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Problemet börjar redan på BB, eller på Mödravårdern. Just det: MÖDRAvård inte omhändertagande om det ofödda barnet. Har barnet fötts med en "normal" förlossning kan papporna få stanna kvar- om det finns plats på familjerummen. Men har det blivit kompikationer som tex kejsarsnitt, då är det sjukhusvård för mamman som gäller, och då kan pappan- om han har ännu mer tur- få stanna kvar, annars är han ju inte så viktig. Detta blev solklart då vår dotter föddes -05. BVC sköterskan kallade "föräldragruppen" för Mammagrupp... barnsjuksköterskoran föste undan dotterns pappa när tillägg skulle ges.
SvaraRaderajag menar att samhället på ett mycket tidigt stadium visar vem som är viktigast för barnet. Det gäller att vara tuff och medveten som föräldrar för att skapa plats för papporna. Så att föräldraledigheten inte inskränks från nu till augusti när ungen ska skolas in på förskolan.
Pia Stråle, Farmaciförbundet