Nytt, fräscht och guldglimtande

I "Papporna och Motiven" farmgår att ens partner samt arbetsgivares atityd är avgörande för hur många föräldradagar en pappa tar ut.

Även barnmorskor och personal på försäkringskassan är avgörande för pappans val.

Och när jag försöker hitta gemensamma nämnare hos dem som påverkar en pappas uttag av föräldraledighet, slår det mig att vi är så hårt styrda av traditioner och normer kring hur du som man och som kvinna ska bete dig. Partnern, arbetsgivaren, barnmorskan och försäkringskasseparsonal agerar alla utifrån sina värderingar om vem som bör och ska göra vad och så förmedlar dem det vidare till de nyblivna föräldrarna.


Hon är mamma dvs vårdgivaren och han är pappa dvs försörjaren. Hon tar ut 80% av alla dagarna, han tar 20%. Hon kommer att tappa i lön och karriärutveckling medan han blir befodrad när han får barn. varför? Jo, antagligen pga att han då har någon som sköter markservicen hemma och då kan han jobba ännu mer.


Jag vet att det finns jämställda förhållanden, Men de är få. Den statistik som finns visar att de flesta agerar utifrån gamla värderingar. När så många heterosexuella par gör på likadant vis, så blir resultatet att:

1 Kvinnor= Dålig investering för arbetsgivaren pga hennes långa frånvaro
+
1 Män= Bra investering pga hög närvaro

= Ojämställdhet

En enkel kalkyl för arbetsgivaren, tyvärr.

Jag skulle så gärna vilja se fler familjer där mamman och pappan inser vikten av vad som är bäst för barnet. Det vill säga att både vill vara hemma med barnet så länge som möjligt. Att båda delar på VAB dagarna. Att båda delar på ansvaret för hushålls och underhållsarbete. Hur svårt kan det vara? Det vore så skönt att riva ner dessa nedmöglande gamla normer som resulterar i ojämställdhet och bygga nya fräscha blinkande normer som utvecklar och möljiggör utveckling oavsett kön. Som möjliggör föräldraskap oavsett kön. Som lyfter fram människan. Som bidrar till en ny arbetsmarknad där kunskap och erfarenhet ska avgöra din lön och inte huruvida du är man eller kvinna, pappa eller mamma.

Guldregn på jobbet

Jobbar du på en arbetsplats som underlättar vardagen för dig som förälder?

Då kan du och din arbetsplats vinna Unionens Guldnapp! Läs mer här.

En guldnappsvärdig arbetsplats kan tex erbjuda följande:

• Erbjuder extra ersättning utöver föräldrapenningen

• Arbetsgivaren underlättar för hämtning och lämning på dagis

• Inget ”tjafs” vid vård av barn (VAB)

• Cheferna föregår med gott exempel och är föräldralediga

• Cheferna uppmuntrar särksilt män att vara föräldravänliga

• Även män tar ut föräldraledighet

• Möjligheter till karriär försämras inte av att ha varit föräldraledig

• Bra föräldrapolicy

• Föräldrafrågor är reglerade i jämställdhetsplanen

• Kreativa lösningar för föräldrar

• Inga sena och tidiga möten på dagen


Nominera nu!

Våga Vara Pappa!

För ca ett år sen var jag på en kort turné för att berätta om resultatet av rapporten "Chefskap och föräldraskap" för medlemmar runt om i landet.

När jag blev klar med presentationen kommer en medlem fram och berättar att han har inte fått vara hemma med barnen längre än 2 månader. Hans sambo ville inte det och hon hotade med att lämna honom om han tog ut längre föräldraledighet.

Tyvärr verkar alldeles för många pappor ge upp sina föräldrardagar (vilket är hälften av alla dagar) för lätt. Alldeles för många 50 åriga män inser alldeles för sent att de har gått miste om sina barns kanske viktigaste tid och då kan de inte göra så mycket åt den saken.

De tittar sen med sorg på sina söner som gör precis som de själva gjorde. och så forsätter det generation efter generation. För det här är tyvärr ingen generationsfråga. Det blir inte bättre med åren. Det enda som har bidragit till pappors utökade uttag av föräldradagar kan ses i samband med att man har låst ett antal dagar till repsktive föräldrar.

Numer kan många pappor säga att de fick iaf två månader med sina barn. Många pappor får också mersmak efter den här tiden. Men få tar ut fler dagar. "Chefskap och föräldraskap" och rapporten Barntillåtet visar att pappor har svårare att ta ut föräldraledighet på sina arbetsplatser.

Jag skulle vilja ha fler manliga chefer, gärna de i 50 års åldern, som använder sina egna erfarenheter och därför peppar sina manliga medarbetare att ta ut fler dagar. Jag skulle vilja se fler män VÅGA VARA PAPPA PÅ HELTID.

* Både rapporterna Barntillåtet arbetsliv och Chefskap och föräldraskap hittar du för nedladdning här.

Läs gärna mer om kampanjen Klart jag ska vara hemma.

Ung och dum?

För att få Trygghetsrådet kompletterande inkomstskydd AGE, krävs att du är över 40 år! Diskriminerande, tyckte medlem i Unionens Ung Arena!

Ålder är ny diskrimineringsgrund från och med årsskiftet. Därför träffade jag Unionens Ung Arena för att diskutera vad de tycker behöver åtgärdas för unga på arbetsmarknaden och vad de vill att deras fackförbund ska göra för att hjälpa till att förändra.

Det vi kunde konstatera från brainstormsmötet var att vi har en föråldrad bild av gamla och unga och vilka som jobbar, hur länge, var och varför. Vi tror att unga är noviser och gröna och bara vill ha projektanställningar medan äldre är erfarna och trötta och gärna vill ha så fasta anställningar som möjligt. De äldre tror vi också är trötta, och måste ha mer semester än andra.

Bäst är ju att gräva där man står och då kan vi bara se hur kollektivavtalen är formulerade. Det krävs en viss ålder för att få ett visst antal semesterdagar. Det krävs också en viss ålder för att vissa försäkringar ska gälla och lokalt på vissa företag krävs det en viss ålder för att bli uppvaktad när du fyller år.

Lägsta ingångslönerna är olika om du är 20 eller 24 år. Men om du har exakt samma kompetens som 20 åring eller 30 åring? Är det verkligen rättvist att utgå från ålder då?

Kan det handla om att vi har en bild av att människor ska bete sig på ett visst sätt i en viss ålder snarare? Du kanske inte har hunnit jobba i 10 år och förtjänar de där extra semesterdagarna, är det då inte bättre att antalet semesterdagar är kopplat till hur lång tid du har arbetat istället.

Samma sak gäller Trygghetsrådets ersättning till arbetslösa. Är det inte mer relevant att ersättningen utgår till den som har arbetat 5 år eller längre istället för att utgå från att om en person är 40 år att de har automatiskt jobbat någonstans i minst fem år och därför borde vara berättigade försäkringen.

Det vore olyckligt om det skulle uppstå en konflikt mellan de äldre och yngre på arbetsmarknaden eftersom båda grupperna är extra utsatta för negativ särbehandling.

Men vi måste ändra vårt synsätt på både yngre och äldre, för vem vill ha ett arbetsliv baserad på stereotypa bilder och föreställningar?

Affischutställning om tolerans utanför EU-kommissionen i Bryssel

Hur känns det egentligen?

”Jag började också skrika lite högre varje gång någon tog mig på brösten och det blev så att jag undvek vissa situationer och personer. Gick inte på personalfester, höll mig undan på konferenser.”

”Märkt att jag blivit mer tillbakadragen och umgås bara med människor med samma etniska bakgrund. Kan tänka mig att bo i Sverige, men vill inte känna mig så utanför som jag gör nu.”

Detta är citat från två av de personer som ingår i DO:s undersökning ”Upplevelser av diskriminering”, som bygger på djupintervjuer med 92 personer och diskussioner i åtta fokusgrupper.

Läs hela rapporten här.

"In Sweden we have Guldnappen"

För någon vecka sedan deltog jag på ett seminarium arrangerat av EU-kommissionen angående hur man kan få till fler föräldravänliga arbetsplatser.

Det föds nämligen för få barn och inom några år kommer vi att ha fler pensionärer än de i arbetsför ålder.

Det är därför viktigt att arbetsplatser premierar de som skaffar barn och inte straffar dem.

Unionen insåg detta långt innan kommissionen gjorde det. Och bekräftelsen på detta kom i slutet på seminariet då de olika regeringsrepresentanterna skulle berätta om vad de hade för fler goda exempel i sina hemländer. Det är då Sveriges regeringsrepresentant säger:

"Well, in Sweden We have Guldnappen."

Med andra ord är Guldnappen (ett pris som Unionen delar ut till Sveriges mest föräldravänlgia arbetsplats) det mest fördömliga arbetet för fler föräldravänliga arbetsplatser.

Från och med 28 april kan du börja nominera din arbetsplats. Mer info kommer!

Avslöjande bilder på budfirman

För ett tag sen var jag och en kollega ute på en budfirma för att träffa en kvinna som hade kontaktat oss pga av den ohållbara jargongen på sitt jobb.

Anna jobbade i växeln på budfirman vilket är navet i företaget. Det var hit alla kom till på väg till eller från en leverans.

Vi hittar Anna vid sitt skrivbord. I rummet där hon sitter finns även skåp där de som kör ut bud kan förvara sina saker. Det är ett ganska rörigt kontor med paket uppställda här och var. På en vägg, mittemot där Anna sitter, hänger det en kalender med bilder på nakna kvinnor.

Det var inte Anna som hade hängt upp kalendern, utan det var hennes kollegor som för det mesta är ute och kör budbilar. Hon vågade inte ta ner kalendern och inte heller säga något i o m att kalendern byttes ut en gång om året och något som hade funnits där förmodligen långt innan hon började där.

Hur kontoret är smyckat är betydelsefullt. Själv brukar jag hänga upp saker som visar på vad jag jobbar med och så lite privata saker för att få det lite hemtrevligt.

Jag har dock sett både "passande" och mindre passande kontorsinredningar genom åren.

Det vore himla kul och höra hur du har det på ditt jobb. Skriv gärna och berätta i kommentarfältet!


p.s. Du som undrar hur det gick med Annas arbetsmiljö, så begärde vi förhandling med arbetsgivaren och diskuterade hela arbetsmiljöproblematiken. Kalendern var ju bara ett symtom på en ickefungerande arbetsmiljö. Kalendern togs ner av arbetsgivaren och en handlingsplan togs fram om hur arbesplatsen ska formas så att alla känner sig inkluderade. Arbetet forsätter än idag.

"Man vill " vs. "En vill" och härliga Sara

Udda heter Sara Lövestams senaste bok. karaktärerna matchar titeln och är både älskvärda och smått märkliga.

Emellanåt ligger man och skruvar på sig i soffan över pinsamheter som förekommer i boken.

Själv sträckläste jag den! Grymt bra bok!

En* får tillfälle att fundera över sina värderingar!



* Språket är ju ett resultat av vårt samhälle. Därav att det heter Män-niska och vi pratar om "man" när vi vill generalisera . Ett sätt att påbörja en förändring på det området är att använda sig av "en" istället för "man".

Annars kan en ju prata om sig själv och säga jag istället för "man" eller "en", så klart. Men om en behöver generalisera, så är en ett mycket bättre könsavkodat ord.

Kristen+jobbsökande?

En medlem ringer mig och berättar att hon helt har kommit av sig på en anställningsintervju.

Medlemmen heter Maria och är ursprungligen från Norge och har bott 20 år i Sverige.
Hon sökte jobb som webbredaktör på ett medieföretag.

Anställningsintervjun går superbra ända tills arbetsgivaren frågar henne om hon är kristen. Varpå Maria, överrumplad av frågan, svarar nej. Då säger arbetsgivaren: "Men vad bra! Då lär det inte bli några problem. För på vår arbetsplats vill vi helst inte ha några kristna.

Alltså vi har ingenting mot mångfald men sist vi anställde en kristen, så ville inte den personen någonsin jobba några långhelger, och så var det mycket med kyrkbesök och så var det det här med kvinnosynen. Hur de skulle helst stanna hemma och ta hand om barnen osv. så nu vill vi helst inte ha några kristna.

"Men du är ju inte kristen så då blir det inga problem för dig!"


Sen forsatte intervjun som om inget hade hänt, ja iaf från arbetsgivarens sida. Maria däremot fick svårare att kunna le på rätt ställen och nicka i samförstånd. Hon kände hela hon bleknade till och blev väldigt osäker. Vad var det här för ställe, tänkte hon. Ville hon verkligen jobba där? och varför hade hon ljugit?

Hon är ju både döpt och konfirmerad, men titulerar inte sig själv som kristen till vardags.

När Maria kom hem och berättade för sina vänner och familj om anställningsintervjun blev alla förvånande över frågan. För vad har hennes tro med hennes prestation att göra? Och sen när är det ok att utesluta miljontals människor bara för att en har betett sig märkligt?

Till Marias förvåning blev hon kallad till en andra intervju. "Men det kändes inte rätt", säger hon. Hon var mycket skeptisk till hela företaget och kände inte riktigt att hon kunde prestera så bra på intervjun. Och självklart fick inte Maria jobbet heller.

Nej, religion eller tro ska inte spela någon roll på en anställningsintervju i ett land med religionsfrihet. Frågor om religion och tro ska vara ovidkommande för den som ska anställa ny personal. Maria valde att inte amäla arbetsgivaren för diskriminering av diverse privata skäl. Men jag skulle väldigt gärna vilja se fler som anmälde diskriminering.

Det ska kosta att ställa korkade och irrelevanta frågor. Diskriminering bör anmälas varje gång. Religionsfrihet betyder frihet att tro på det man vill, för alla. Kristna, muslimer, buddister, judar, hinduister mfl.


(Både Maria och hennes religionen heter egentligen något annat.)

Du som vill ha tips inför anställningsintervjun kan läsa här!

Jag och min flickvän solade på balkongen igår...En checklista!

Att berätta om vad man gör på fritiden i fikapausen är något som vi alla gör någon gång. Jag berättar om vad jag gjort och så berättar du om vad du gjort. Det är oftast så man lär känna sina kollegor på jobbet. Mycket jobbsnack men också en del om fritiden.

Det är dock inte alla som kan prata om annat än jobbet med sina kollegor. Och då kan man uppleva sig själv lite stel och trist och kan upplevas så även av kollegorna.

Det är därför Unionens hbt-nätverk har tagit fram En checklista för inkluderande fikapauser.Studier visar att stämningen på fikarasten säger en hel del om arbetsplatsen. På de arbetsplatser där det förekommer homofobiska skämt, förekommer oftast också rasistiska och sexistiska skämt.

Och jo, det är klart att man ska få skämta, men inte när det är på någon annans bekostnad. Och även om Per som sitter med vid fikat inte är bög själv så kan han ha bror, syster, släkting eller vän som är hbt-person.

The battle of the sexes..

Så heter rapparen Ludacris senaste album. Översatt till svenska blir det ungefär "Könskriget".

Vi har också Mad Men. En amerikansk serie som går ut på att män behandlar kvinnor främst som sexobjekt och är Genierna. Jag läste med en stor förvåning DNs hyllning till Mad Men. Även Mad men skulle kunna byta namn till The battle of the sexes. Män mot kvinnor. HAN ska ha makt och veta sin plats och HON ska vara hemma och veta sin plats..

Jag är dock inte förvånad över vår tids olika former av "krigsförklaringar".

Jämställdheten har gått framåt iaf om vi kollar ca 30-40 år tillbaka. Maud Olofsson pratade i debatt om att om hon ska agera för kvotering till börsbolagsstyrelser så kräver hon att även fackens styrelser ska omfattas av kvoteringen.

Det Maud Olofsson inte vet är att fackförbundens könsfördelning i de olika demokratiska organen har blivit betydligt bättre sedan 1973. Däremot har inte mycket hänt i börsbolagsstyrelserna.

Andelen kvinnliga ordföranden på TCO förbunden har ökat med 44 procent, detsamma gäller styrelseledamöter inom TCO förbunden. Det är glädjande besked. Och ja, även om det känns motigt när en diskuterar dagsaktuella jämställdhetsfrågor så har jämställdheten rent historiskt gått framåt.


Det är klart att artister och kulturen speglar olika delar av vår nutid. Och vi har både Emil Jensen och Ludacris. Vi har både sexistiska Mad men och så har vi t ex L word som har lesbiska kvinnor i samtliga huvudroller. Det gäller bara att välja det som passar. Framåt eller bakåt? Könskrig eller könsfred? Gamla normer eller nya normer? Det är du som väljer.

Män har bättre förutsättningar för att bli jonglerande föräldrar!

Jag läser i rapporten Fria eller Frörvirrade att män har större möjlighet att utnyttja flextid, ha tillgång till mobiltelefon och bärbar dator.

Småbarnsföräldrar (i rapporten Chefskap och föräldraskap) säger att dessa förmåner är viktiga för att kunna kombinera föräldrakap och arbetsliv.

Men det är ädnå kvinnor som tar ut 80% av föräldradagarna.

Med andra ord har män bättre förutsättningar för att vara mer med sina barn. Frågan är varför dem inte tar chansen och jämna ut föräldradagarna när de har bättre förutsättningar än kvinnorna?

Något som ovanligt som en feministisk man?

Artisten, Emil Jensen, figurerade i ett morgonprogram idag. Han blev överöst med kokmplimanger från lyssnare från olika håll. Det var kärlekssms och kärleksmail som öste in till radionredaktionen.

Så vad är hemligheten bakom Emils framgång? Är han helt fantastiskt för att han vågar ta ställning mot orättvisor? Är det för att han är en man som vågar säga att ojämställdhet är fel och faktiskt mena det han säger. Ja, jag tror det.

Han är inte som politiker som säger att jämställdhet är viktigt och sen stiftar lagar som försummar jämställdheten. (läs politiker som inte vågar ta ställning för fler kvoterade månader till pappor, att även föräldralediga ska få ta del av jobbskatteavdraget, att börsbolagen ska bli mer jämställda osv) Han är konsekvent i sina handlingar. Han ser också kopplingen mellan ojämställdhet och andra sorters orättvisor. Det är därför han också är antirasist, miljökämpe, homovän osv.

Heja Emil Jensen!

Nej, det är inte kvotering.

Jag förstår inte hur debatten om kvinnors representation i börsbolaggstyrelser kom att handla om kvotering! Kvinnor har både erfarenheten, utbildningen och viljan att vilja vara med i börsbolagsstyrelsen och då handlar det om positiv särbehandling och inte kvotering.

Det är viktigt att påpeka det därför att "kvoteringsdiskussionen" har en tendens att osynliga att kvinnor faktiskt dominerar ekonomi, juridik och medicinutbildningarna idag. Kvinnor har kompetensen! Det handlar alltså inte om kvotering, utan om att göra medvetna val. Det handlar om positiv särbehandling.

Unionen-en stolt partner

Jag har precis avslutat ett möte med en kollega om Unionens satsning på Pride 2010.

Det är fantastiskt kul att jobba med Pride år efter år. Och kunskapen om varför vi står på Pride behöver förklaras lite mindre varje år, men det är långt ifrån självklart för alla om varför Unionen syns i hbt-sammanhang.

Häromdagen fick jag följande mail:

"Vad exakt har mitt fack med någons sexuella läggning att göra?
Jag blir vansinnig och det är skrämmande när jag ser att ni håller på med något som är så extremt ovidkommande som detta.
Om man nu går ut i en HBT kampanj, ser jag ju det självklart att man går ut även för dem som är straight.
Det omfattas ju inte av HBT begreppet, eller är det som vanligt att svenskar alltid endast ska framhålla det avvikande?
Anders"

Jag ringde upp Anders, men tyvärr fanns det inget utrymme för dialog. Hans uppfattning var redan klart. Han tyckte inte att han prata om sin läggning på jobbet, varför skulle andra göra det?


Jag frågade honom om han har lyssnat någon gång på fikarasten om vad folk pratar om efter långhelger som påsk t ex. Då berättar kanske Kerstin om att de åkte till familjens semesterställe, Ola berättar om fisketuren och Maria om att hon bara varit hemma och myst med familjen.

Eller om han har någon gång fått en fråga på jobbet om vad han tänker göra på semestern och svarat att han ska åka iväg med fru och barn?

Jo, det hade han ju. Men det hade ingenting med hans läggning och göra. Men det har allt att göra med sexuell läggning att göra. Vem du är med på fritiden och vilket kön du föredrar spelar roll. Det är svårare för en som inte är öppen på sitt jobb att kunna prata om sin helg eller semester än den som är som tillhör heteronormen.


Vi jobbar också med hbt-frågor för att facket har sedan begynnelsen jobbat med att organisera människor på arbetsplatsen, för tillsammans är vi starka. Facket har alltid ställt sig på den utsattes sida. I det här fallet har våra medlemmar gjort klart att det är svårt att vara hbt-person, och då ställer vi upp. Så klart.

Sen har vi medlemmar som har problem med lönen, arbetstid och andra fackliga frågor. Och de jobbar vi också med. Det ena utesluter inte det andra helt enkelt.

Jag hoppas att årets Pridesatsning leder till att vi lyckas klargöra varför vi finns på Pride. Det kommer att komma upp mer info om Pride längre fram. Håll utkik!

Ett urklipp från nätversionen av tidningen Kollega

"Homosexuella kvinnor har större chans att bli chefer än heterosexuella kvinnor. Det har tre forskare på Linnéuniversitetet kommit fram till. Men Unionens jämställdhetsexpert Shadé Jalali är kritisk till undersökningen.

Kvinna och homosexuell - då har du större chans att bli chef
Forskarna har utgått från SCB:s register över äktenskap och registrerade partnerskap. Forskningsresultatet baseras på nästan en miljon äktenskap och cirka 2000 registrerade partnerskap.

- Det blir en märklig statistik eftersom de har en snedfördelning i underlaget. Det finns ju betydligt fler homosexuella än de som lever i registrerade partnerskap, säger Shadé Jalali.

Problemet, menar hon, är att undersökningen spär på myten om "manhaftiga flator" och "fjolliga bögar". Och att det ger intrycket av att homosexuella kvinnor inte är utsatta för diskriminering.

- Den diskriminering som finns mot homosexuella kvinnor osynliggörs, som om det inte vore ett problem. Man får gärna prata om diskriminering, men inte med den här SCB-statistiken som utgångspunkt, säger Shadé Jalali."