Hon heter Sima, är 50 år och bor i Malmö. I dessa dagar gömmer hon sig själv och sin familj i lägenheten i Kroksbäck för att undvika att bli skjuten.
Att sitta inomhus med persiennerna nere påminner henne om kriget i det land hon en gång lämnat. När det hördes varnningssirener så mörklades stora delar av staden. Där satt hon gravid i mörkret och hoppades på att bomberna inte skulle falla på några människor. Efter varje mörkläggning var köerna långa till den lokala publika telefonkiosken. Alla ringde runt till sina nära och kära och skulle förhöra sig om de hade klarat sig.
När hon sitter i sin lägenhet idag, undrar hon vad hon gör i Sverige. Sverige sökte hon sig till för att hon tillhörde oppositionen. Här skulle hon äntligen få leva i en demokrati med yttrandefrihet. Här skulle hon få utbilda sig och arbeta.
Det land hon lämnat hade i fem år fängslat och torterat henne. De tog hörseln i ena örat och lämnade henne med synliga och osynliga ärr.
Men hon är stark Sima. Hon ger inte upp. Trots den knappa ekonomiska situationen i hemlandet lyckades hon ta sig därifrån till Sverige. Hon bodde hos systern och hennes man tills hon fick egen lägenhet. Och så småningom lyckades hon samla sin familj och både sonen och maken lyckades komma till fria Sverige med hjälp av FN.
Nu hade hon fått en chans till omstart. I Sverige fanns demokrati och stora möjligheter till att studera. Något som hon länge velat men inte haft möjlighet till. Hon tog sig igenom sfi:n med bravur och på kort tid. Hon var ivrig under sfi-utbildningen. Hon ville ju klara av det snabbt så att hon skulle påbörja en utbildning som skulle ge henne jobb. Ett jobb som skulle få henne och hennes familj att kunna stå på egna ben och inte vara ekonomiskt beroende av staten. Hon ville göra rätt för sig och känna att hon äntligen kunde hitta en bas i det nya landet.
Så snart sfi:n var avklarad hörde hon av sig till olika studievägledare för att se vilka KY utbildningar som skulle resultera i jobb. Det som utlovades och som intresserade henne mest var Livsmedelsteknisk utbildning. Hon sökte och kom med. Två år tog utbildning och hennes självförtroende växte. Visst var det svårt med den avancerade svenskan och att hänga med, men hon klarade det! Nu hade hon en titel och arbetsmarknaden stod inför hennes fötter.
Det är ett och ett halvt år sen Sima slutade studera. Hon har strålande betyg från praktikplatser med varma rekommendation men ingen vill anställa. Genom arbetsförmedlingen har hon erbjudits coacher av olika slag. Den ena tog henne runt på idrottshallar i Malmö för att visa var man kan syssla med friskvård. Den andra ville att de skulle göra utflykter till olika stadsdelar. Droppen kom när en coach tyckte att de skulle anmäla sig till en salsakurs. Då hörde hon av sig till AIC (Arbete och Integrationscentrum) och sa att hon vill ha ett jobb, inte dansa salsa! Några veckor senare får hon besked från arbetsförmedlingen att hon måste praktisera i 5 år för att få ett jobb.
I början sökte Sima jobb i Skåne. Men med tanke på den växande desperationen har hon utvidgat sitt sökningsområde. Men ändå ingenting. Hon har ingen arbetslivserfarenhet heter det. Ändå har hon strålande betyg från sina praktikplatser.
Nu är hon i socialförvaltningens händer. Hon måste visa papper på att hon söker 10 jobb i månaden. Vilket hon gör. Hon vill jobba med det hon studerat, men hon blir mindre hoppfull för var dag som går. Hon vill jobba, men hon får vända sig till coacher som vill hjälpa henne uppdatera cvn för hundrande gången.
Livet är tufft i Malmö för Sima. Mycket har blivit bättre för henne i Sverige, men hon blir förnekad av den svenska arbetsmarknaden gång på gång. Hon tycker att det är ett hån att höra integrationsministern prata om att jobb är vägen till integration. Hon får ju inget jobb, hon får erbjudanden om salsakurser och studiebesök. Men hon ger inte upp. Hon får inte ge upp! Sverige är ju ett drömland. En demokrati med yttrandefrihet. Här kan man gå säkert på gatorna och här finns fungerande system som ser till att de som kan och vill jobba också får göra det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Med undantag för Simas hemska upplevelser i hemlandet är detta en verklighet hon delar med flera, sedan generationer svenska kvinnor med fler än 5 års högskolestudier, som är över 50 år.
SvaraRaderaDet är mycket som är galet.
Summa summarum: Sverige är fientligt mot företagare, så det finns inga jobb.
SvaraRaderaWhat else is new?
Summa summarum: Resultatet av regeringens "arbetsmarknadspolitik" plus nyliberal inflationsbekampningsdogmatik føre full sysselsattning.
SvaraRadera@ Anonym: Du är förstås medveten om att inflationsbekämpningen stöds av alla partier förutom V, samt att alternativet till inflationsbekämpning är lägre löner?
SvaraRaderaJag utgår alltså ifrån att du vill se lägre löner för att höja sysselsättningen.
Jag skulle snarare säga att jobblinjen behöver betyda just jobb och inte coachning eller praktik.
SvaraRaderaHar man inget nätverk som kan hjälpa en att få in en fot så behöver man kanaler såsom AF som hjälper en in i arbetsmarknaden. Detta fungerar inte. Sima är en av många som är drabbad. Hon har dessutom utländsk bakgrund och bor i en kommun där högerextrema grupper har övertygat alldeles för många om att sådana som hon är där för att de VILL gå på bidrag.
@Jocke Skog: Det är Allianzen som genom sina jobbskatteavdrag räknar med lägre lönekrav i framtiden. Detta är DET ENDA sättet som jobbskatteavdragen kan finansiera sig själva och få någon 'positiv' effekt för samhället i stort.
SvaraRaderaFör övrigt har (V) helt rätt i att jobbsskapande åtgärder i kriser måste komma före de heliga inflationsmålen. Annars riskerar vi den typ av närmast permanenta höga arbetslöshet som vi ser i hela EU-området.
@Joakim Skog. Alternativet till inflationsbekämpning som högsta mål är inte alls lägre löner, utan lägre vinster. Det finns alltid vinnare och förlorar i ekonomi.
SvaraRadera/Ed
Vid snabb inflation sjunker reallönderna för vanliga anställda. Chefer, vars löner ofta är mer flexibla, klarar sig bättre. För de som äger aktier, fastigheter eller har stora lån är hög inflation inte heller katastrof. "Summa sumarum" - förlorarna vid hög inflation är vanliga arbetare, som inte äger sin bostad, inte sparar i aktier eller fonder och vars löner är oflexibla och regleras mest genom kollektivavtal.
SvaraRaderaAtt regeringens skattesänkningar skulle bara ha effekt på arbetslösheten via lägre löner är en sanning med modifikation. Det finns dels en direkt effekt, då lägre lönekrav gör det billigare för arbetsgivaren att anställa. Detta påpekas helt korrekt av många inom vänstern och påstås vara en fel väg att gå. Lägre löner har dock också en indirekt effekt - då svenska produkter blir mer konkurrenskraftiga på den internationella marknaden och kan produceras i störra skala. Detta leder förstås till minskad arbetslöshet.
SvaraRaderaDe bägge effekterna återfinns förstås också i vänsterns metod att sänka reallöner - via inflation. En hög inflation för ett så litet land som sverige vore dock en katastrof, då det riskerar att fullständigt underminera förtroendet för svensk ekonomi. Det är inte för intet som t.o.m. sossarna blivit så varma anhänägare av inflationsmålet.