Jag vet allt om verkligheten!

Som likabehandlingsspecialist får jag en hel del samtal från studenter som skriver uppsatser om olika diskrimineringsområden. Dagens samtal kom från Stockholms Universitet där studenten höll på och skrev en uppsats om missgynnande av föräldralediga. Hon hade först intervjuat en person på en arbetsgivarorganisation som hade påstått att missgynnande av föräldralediga var ”en ickefråga- det händer inte”, hade han sagt kort och gott.

Då jag jobbar på Sveriges största fackförbund så blev jag inte förvånad över svaret, trots att jag vet att verkligheten ser annorlunda ut. Man kan säga att det är vi på fackförbunden som är ”verklighetens folk” i detta fall. Det är vi som får samtalet från medlemmen som är förtvivlad för att hennes schema är drastiskt förändrat efter föräldraledigheten. Helt plötsligt har hon bara kvällspass, vilket gör det omöjligt för henne att vara kvar på det jobbet. När ska hon träffa sina barn - för det finns ju inte några kvällsöppna dagis där hon bor. Det är också vi som vet att en och samma arbetsplats har infört samma regel varje gång någon har kommit tillbaka från föräldraledigheten.

Vi i facket är verklighetens folk. Genom att ha så många förtroendevalda på arbetsplatser samlar vi in information och kan se strukturer som gynnar och missgynnar. Vi kan se var det behöver justeras och vi vet när en medlem har blivit missgynnad.

Får vi in ett ärende om diskriminering så har vi oftast kännedom om arbetsplatsens icke-fungerande arbetsmiljö sedan tidigare. Arbetslivsforskare har visat att man kan mäta öppenheten på en arbetsplats genom att studera hur homofobiska skämt behandlas runt fikabordet. Förekommer det skämt om homosexuella så förekommer allt som oftast diskriminering och mobbning även mot andra grupper.

Och vi, verklighetens folk, vet att missgynnande av föräldralediga och småbarnsföräldrar förekommer. Det är olyckligt och oansvarigt av arbetsgivare att missgynna personer som förser oss med morgondagens arbetskraft.