Analys tack!

Vi må leva i ett av de mest jämställda länderna i världen, men det betyder inte att kvinnor och män behandlas lika. Inte hemma och inte på arbetet.

Det blir inte heller lättare av att våra politiker med jämna mellanrum lägger fram reformer som till ytan ser ut att gynna alla, men som i grunden slår olika mot kvinnor och män och därmed motverkar jämställdheten i samhället.

Äldreomsorgsreformen var ett exempel där det försvann tiotusentals platser för äldre. Detta har lett till att huvuddelen kvinnor har blivit anhörigvårdare. Detta kräver att de går ner i deltid för att hinna vara anhörigvårdare. Och när en går ner i arbetstid, så innebär det sämre lön, sämre a-kasseersättning och lägre pension.

Jobbskatteavdraget gynnar alla, men inte den som är föräldraledig. Det är mest kvinnor som är föräldralediga och dessa är hemma barnen mycket längre tid än männen. Även denna reform bidrar till ojämställdhet i och med att män redan tjänar mer än kvinnor, men kvinnorna straffas eftersom de är hemma och tar hand om framtidens arbetskraft, dvs barnen.

Vårdnadsbidraget är förstås en familjereform och inte en jämställdhetsreform. Det är därför som ingen blir förvånad när man ser att det är mest kvinnor som utnyttjar detta bidrag och blir ekonomiskt beroende av en partner, eftersom bidraget handlar om en väldigt låg summa.

Föräldraförsäkringen ska gå att fördela hur som mellan föräldrarna, men när det blir mest kvinnor som utnyttjar denna sociala försäkring så slår det olika mot kvinnor och män på arbetsmarknaden.

För att komma åt den ojämställdhet som drabbar hälften av befolkningen i Sverige, vore det mycket önskvärt om nästa regering, vilka det än blir, lät alla sina reformer gå igenom en genusanalys. Där kunde man kolla hur de olika reformerna som är till ytan könsneutrala, slår olika mot kvinnor och män.