Integrationsministern Erik Ullenhag har tillkännagett att jämställdhet inte endast handlar om kvinnor och män genom att i i GP lyfta vikten av att ha jämställdhetsperspektiv på integrationspolitiken. Detta är ett välkommet inslag i den infekterade integrationsdebatten som på senare år har handlat alldeles för mycket om vissa klädesplagg.
Det finns inte bara kvinnor och män. De har en enicitet också och beroende på var man är född är behandlingen olika. Att inte prata om etnicitet i jämställdhetssammanhang är att blunda för hur kvinnor med annan etnisk bakgrund än svensk blir drabbade av ojämställdheten.
Diskussionen om "slöjan" har väl någonstans haft som ambition att inkludera alla kvinnors verklighet, men den har helt urartad och kommit att snarare handla om uppdelning bland de som vill "rädda kvinnorna från slöjan" och dem som "vill till varje pris bära slöjan" och som känner sig än mer exkluderade av alla sk feminister som vill hjälpa dem.
Därför är det bra att Ullenhag blåser nytt liv i diskussionen.
Ekonomisk självständighet är grundstomme i reell jämställdhet mellan könen. Därför är det viktigt att ha ett etnicitetperspektiv. Utan det kommer det att skapas två läger mellan kvinnor. De som omfattas av lagarna och de som hamnar utanför.
Jämställdhetsintegrering i integratiosnpolitiken är dock endast ett första steg. Hur ser arbetsmarknadspolitiken ut? I blogginlägget om Sima kan vi läsa om hur hon har missgynnats av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Integrationspolitiken måste ha flera perspektiv för att få med helheten. Vi behöver också ett etnicitet och jämställdhetsperpektiv på arbetsmarknadspolitiken.
Vi vet till exempel att de allt fler visstidsantällningar, som ska gynna unga och personer med invandrarbakgrund, har i självaste verket bidragit till fler visstidsanställningar men inte till trygga anställningar.
Ullenhag är inne på rätt spår. Han behöver också få med sig fler ministerkollegor såsom skola, bostad och utbildning, i sitt stora och viktiga arbete framöver.
måndag 28 februari 2011
torsdag 24 februari 2011
Gravid och mindre attraktiv som arbetskraft
”Tänker du skaffa barn?” – den frågan har var tredje kvinna fått under en anställningsintervju enligt undersökningen Barntillåtet arbetsliv. Var tionende man har fått samma fråga.
Vidare visar undersökningen att när arbetsgivaren ställer frågan så leder det till att en del känner sig tvingade att lova att inte skaffa barn i hopp om att få jobbet de söker. Sju procent av kvinnorna har gett det löftet och en procent av männen.
Av kvinnorna har 16 procent någon gång tvekat eller avstått från att söka arbete på grund av att de varit gravida eller då det varit aktuellt att bli förälder. Fyra procent av männen har tvekat eller avstått från att söka arbete då det varit aktuellt med barn.
Graviditet, barnafödande och föräldraskap är en naturlig del av livet och därmed också av arbetslivet.
Ingen ska behöva välja mellan familj och karriär. Småbarnsföräldrar är
en stor och viktig del av den arbetsföra befolkningen. Arbetsgivarna måste respektera den sökandes privatliv och inte ställa frågor om eventuella barnplaner vid anställningsintervjuer.
Arbetsgivarna måste istället se det som naturligt för de flesta människor att ha barn samtidigt som de yrkesarbetar och organisera verksamheten så att den fungerar för alla.
Vidare visar undersökningen att när arbetsgivaren ställer frågan så leder det till att en del känner sig tvingade att lova att inte skaffa barn i hopp om att få jobbet de söker. Sju procent av kvinnorna har gett det löftet och en procent av männen.
Av kvinnorna har 16 procent någon gång tvekat eller avstått från att söka arbete på grund av att de varit gravida eller då det varit aktuellt att bli förälder. Fyra procent av männen har tvekat eller avstått från att söka arbete då det varit aktuellt med barn.
Graviditet, barnafödande och föräldraskap är en naturlig del av livet och därmed också av arbetslivet.
Ingen ska behöva välja mellan familj och karriär. Småbarnsföräldrar är
en stor och viktig del av den arbetsföra befolkningen. Arbetsgivarna måste respektera den sökandes privatliv och inte ställa frågor om eventuella barnplaner vid anställningsintervjuer.
Arbetsgivarna måste istället se det som naturligt för de flesta människor att ha barn samtidigt som de yrkesarbetar och organisera verksamheten så att den fungerar för alla.
fredag 11 februari 2011
DO har redan en "ADO"
Akademikerförbundet SSR skriver i dagens DN om Diskrimineringsombudsmannens (DO) eftersatta arbete med de förebyggande insatserna mot diskriminering i arbetslivet.
SSRs krav på uppdelning av DO till en samhällsdel och en arbetslivdel är intressant, men också något som redan idag finns på DO i form av en arbetslivsenhet och en samhällsenhet.
DO borde snarare få mer resurser till att jobba med förebyggande insatser. Det är möjligt att det blir mer resurser till detta om man delar upp ombudsmannen, men en uppdelning kräver också mer administrativa resurser och därmed säkert att det blir mer fokus eller resurser på det förebyggande arbetet. Det vore mer effektivt att satsa på den nuvarande DO. Det finns starka synergieffekter av att ha alla handläggare under samma tak.
DOs uppgift är mycket viktig i vår tid där starka fientliga krafter använder sig av demokratiska medel för att vinna röster. Grunden för att välfungerande demokratiskt samhälle är att man ständigt arbetar med att upplysa om människors lika värde. I Sverige har vi misslyckats med detta och därav har de med förlegad och farlig syn på kvinnor, homosexualla, transpersoner och personer med invandrarbakgrund vunnit mark.
DO behöver trappa upp sitt förbyggande arbete. DO behöver jobba mer med opinionsbildning. Detta görs inte bäst genom att dela upp DO, utan genom att fördela rätt sorts resurser och rätt sorts politiska styrmedel så att det förenklar DOs arbete.
SSRs debattartikel i DN.
SSRs krav på uppdelning av DO till en samhällsdel och en arbetslivdel är intressant, men också något som redan idag finns på DO i form av en arbetslivsenhet och en samhällsenhet.
DO borde snarare få mer resurser till att jobba med förebyggande insatser. Det är möjligt att det blir mer resurser till detta om man delar upp ombudsmannen, men en uppdelning kräver också mer administrativa resurser och därmed säkert att det blir mer fokus eller resurser på det förebyggande arbetet. Det vore mer effektivt att satsa på den nuvarande DO. Det finns starka synergieffekter av att ha alla handläggare under samma tak.
DOs uppgift är mycket viktig i vår tid där starka fientliga krafter använder sig av demokratiska medel för att vinna röster. Grunden för att välfungerande demokratiskt samhälle är att man ständigt arbetar med att upplysa om människors lika värde. I Sverige har vi misslyckats med detta och därav har de med förlegad och farlig syn på kvinnor, homosexualla, transpersoner och personer med invandrarbakgrund vunnit mark.
DO behöver trappa upp sitt förbyggande arbete. DO behöver jobba mer med opinionsbildning. Detta görs inte bäst genom att dela upp DO, utan genom att fördela rätt sorts resurser och rätt sorts politiska styrmedel så att det förenklar DOs arbete.
SSRs debattartikel i DN.
måndag 7 februari 2011
Mer action och färre opinionsundersökningar på jämställdhetsfronten, tack!
Statistiken talar sitt klara språk. Samhället ser på och behandlar kvinnor som föräldrar och på män som familjeförsörjare. För att förändra bilder behövs reformer, inte opinionsundersökningar.
2011 och vi lever kvar i femtiotalets idealbild av kärnfamiljen. Ansvaret för människors välbefinnande (läs jämställdhet) kan inte vara en köksbordsfråga. Mammor och pappors skeva fördelning av föräldraledighetsdagar och det obetalda arbetet skapar stora problem för välbefinnandet i Sverige.
Det var först när lagstiftarna reserverade dagar för papporna som dessa började vara hemma med barnen. Vi har alltså svaret. Statistiken visar att familjerna är mer nöjda när de delar på föräldraledigheten och det obetalda arbetet.
Frågan är alltså inte om det behövs reserveras fler föräldradagar till papporna, utan när lagstiftarna ska inse att dessa reserverade dagar behöver omfatta även VAB-dagarna.
Det finns aldrig en opinion för jämställdhetsinsatser som kräver beteende och attitydförändring. Därför är det lönlöst att mäta opinion för en delad föräldraförsäkring. Svaret blir nästan alltid ett nej, trots att samhället skulle tjäna på jämställdhet och bli mer resurseffektiv.
Tänk om lagstiftarna skulle mäta opinionen för att ta bort sjukdomsstämpeln från homosexuella på 70-talet. Svaret skulle förmodligen bli att de flesta är negativa till denna förändring. Idag är det ytterst få som ser homosexualitet som sjukdom i Sverige. Lagstiftningen har alltså påverkat opinionen när det gäller hbt-personers lika rättigheter.
Frågan är bara när lagstiftarna vågar ta ansvar för ojämställdheten och bidra till beteende och attitydförändring genom att öppna dörren för fullt för jämställdheten.
Statistiken:
• 41 procent av kvinnorna och 7 procent av männen jobbar deltid.
• 80 procent av föräldraledigheten tas ut av kvinnor och 20
procent av männen.
• Kvinnor har huvudansvar för det obetalda arbetet dvs.
hushållsarbete, barnens aktiviteter och hämta och lämna på dagis.
• Efter första barnets födelse har mammor dubbelt så många
sjukfrånvarodagar som papporna.
• Två av tre av Sveriges chefer är män.
2011 och vi lever kvar i femtiotalets idealbild av kärnfamiljen. Ansvaret för människors välbefinnande (läs jämställdhet) kan inte vara en köksbordsfråga. Mammor och pappors skeva fördelning av föräldraledighetsdagar och det obetalda arbetet skapar stora problem för välbefinnandet i Sverige.
Det var först när lagstiftarna reserverade dagar för papporna som dessa började vara hemma med barnen. Vi har alltså svaret. Statistiken visar att familjerna är mer nöjda när de delar på föräldraledigheten och det obetalda arbetet.
Frågan är alltså inte om det behövs reserveras fler föräldradagar till papporna, utan när lagstiftarna ska inse att dessa reserverade dagar behöver omfatta även VAB-dagarna.
Det finns aldrig en opinion för jämställdhetsinsatser som kräver beteende och attitydförändring. Därför är det lönlöst att mäta opinion för en delad föräldraförsäkring. Svaret blir nästan alltid ett nej, trots att samhället skulle tjäna på jämställdhet och bli mer resurseffektiv.
Tänk om lagstiftarna skulle mäta opinionen för att ta bort sjukdomsstämpeln från homosexuella på 70-talet. Svaret skulle förmodligen bli att de flesta är negativa till denna förändring. Idag är det ytterst få som ser homosexualitet som sjukdom i Sverige. Lagstiftningen har alltså påverkat opinionen när det gäller hbt-personers lika rättigheter.
Frågan är bara när lagstiftarna vågar ta ansvar för ojämställdheten och bidra till beteende och attitydförändring genom att öppna dörren för fullt för jämställdheten.
Statistiken:
• 41 procent av kvinnorna och 7 procent av männen jobbar deltid.
• 80 procent av föräldraledigheten tas ut av kvinnor och 20
procent av männen.
• Kvinnor har huvudansvar för det obetalda arbetet dvs.
hushållsarbete, barnens aktiviteter och hämta och lämna på dagis.
• Efter första barnets födelse har mammor dubbelt så många
sjukfrånvarodagar som papporna.
• Två av tre av Sveriges chefer är män.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
