Bloggar på ny plats!

Kul att du följer mina blogginlägg!

Jag har nu bytt bloggplats och finns numer här.

Vi ses där!

Föräldravänliga arbetsplatser föreslås av KD-men det behövs mer!

Unionen har stiftat termen Föräldravänliga arbetsplatser. Vi har tidigt insett vinsten med arbetsplatser där både kvinnor och män har möjlighet att vara föräldrar och kunna få ihop föräldraskapet med arbetslivet. Det är därför som vi också har delat ut priset Guldnappen.

När vi utlyste kandidater till 2010 års Guldnapp blev vi överösta av nomineringar. Allt pekar mot att fler och fler börjar inse att ett föräldravänligt arbetsliv är ett hållbart arbetsliv och och alltfler har börjat ställa krav på sina arbetsgivare, så även våra politiker.

KDs Maria Lindelöf och Malin Gabrielsson i Västerås kommun har insett vinsterna med ett föräldravänlig arbetsliv och lagt in en motion om att Västerås kommun ska dela ut ett pris liknande Guldnappen till en lämplig kandidat inom kommunen.

Idén är god och välkomnas men att stifta ett pris rekommenderas inte som quickfix för ett jämställt arbetsliv. Guldnappen är EN av våra metoder. Vi gör mer än så och menar politkerna allvar så krävs det att de också tar initiativ på fler fronter. Vi vill ha en ändring av diskrimineringslagstiftningen så att arbetsgivare återigen ska göra lönekartläggningar varje år istället för den ändring och försämring som regeringen bidrog till och som innebär att lönekarläggning nu görs vart tredje år. Vi vill också se förenkling av reglerna kring uttag av jämställdhetsbonus så att fler föräldrar uppmanas till jämnare uttag av föräldraledigheten och att vårdnadsbidraget slopas.

KD har tagit ett viktigt första steg och välkomnas att fortsätta ta fler steg mot ett rättvist arbetsmarknad.

Anna efterlyste människors komplexitet - likabehandling

Anna Ekengren är förtroendevald i Unionen. Anna Ekergren, Martin Johansson och Hans Lindau var alla uppe i talarstolen på TCO-kongressen och talade för likabehandling. Här kan du läsa Anna Ekergrens tal.

"Unionen har skrivit en motion om att ta fram ett Likabehandlingspolitiskt program!
Den motionen vill TCO anse besvarad.
Jag vill att vi ALLA stannar upp en stund och tänker efter vad detta svar faktiskt innebär.
Ni kanske sitter och tänker på vad likabehandling egentligen är. Det är faktiskt väldigt enkelt.
Unionen menar att negativ särbehandling och diskriminering är ett DIREKT resultat av bristande likabehandling. Det innebär att man kan sätta negativ särbehandling i relation till hur ANDRA blir bemötta eller behandlade i likvärdiga situationer.
När man tar sig lite tid att göra en jämförelse blir dessa orättvisor mycket tydliga.
Vi kan t.ex. jämföra Thomas och Maria och då titta på en helt vanlig situation där likabehandling inte har fungerat.
• Thomas är född i Polen och har två barn.
• Maria är sambo med en tjej. Hon är född i Sverige men har en pappa som kommer från Somalia samt ett funktionshinder.
Thomas tjänar 5000 kr mer per månad än Maria TROTS att de har samma utbildning, meriter och arbetslivserfarenheter. Det är tyvärr precis så verkligheten ser ut idag.
Vi kan INTE bara utgå ifrån vilket kön man har när man ser på lönesättning och hur vida den är rättvis eller inte.
Även andra diskrimineringar påverkar oss dagligen och det VILL nu Unionen bekämpa!
Inför lagen och i våra kollektivavtal SKA vi vara lika. Men tyvärr vet vi, att i verkligheten behandlas människor olika.
Vad du har för kön, din etnicitet, din sexuella läggning, ditt utseende och flera andra faktorer AVGÖR många gånger hur du blir behandlad.
Likabehandling innebär att dessa faktorer INTE ska spela någon roll över hur du blir bemött.
Det är alltid mycket lättare när världen antingen är svart eller vit. MEN vi människor är mycket mer komplexa än så. Gråzonerna blir bara fler och fler och vår världsbild blir bara konsting om vi hela tiden utgår ifrån att alla människor BARA kan var antingen eller.
TCO har nyligen tagit fram SITT jämställdhetspolitiska program, MEN vi saknar människors komplexitet i den rapporten.
Vi vill att TCO i ett politiskt program ska ge förslag på hur samhället kan förbättras genom nya reformer och politiska lösningar.
Vi på Unionen vill ge detta uppdrag till just TCO därför att det INTE bara är Unionen eller Farmaciförbundets medlemmar som har STOR nytta av ett sådant program.
Vi vill att TCO ska kartlägga hur alla de olika diskrimineringsgrunderna skär igenom varandra och hur de då DIREKT bidrar till att vissa grupper blir mer utsatta medan andra grupper får mer privilegier.
Vi vill också att TCO kartlägger och opinionsbildar kring den BRISTANDE likabehandling och diskriminering som faktiskt finns på arbetsmarknaden idag.
TCO är en organisation som SKA gå före och skapa opinion.
Vi MÅSTE lyfta vissa frågor så de kommer upp på den polisiska arenan och får utrymme i samhällsdebatten.
Varje förbund kan inte sitta på sin EGEN kammar och uppfinna hjulet om och om igen!!
Tillsammans är vi starka, mycket starkare än många av oss någonsin kan tro!
Jag vill också lite kort nämna att tittar vi på vad som är ”hett” bland ungdomar och ”trendspanar” framåt dyker termen Likabehandling upp som ”gubben i den rosa lådan”. På Facket Förändras kan man läsa ut att likabehandling är en VIKTIG och SJÄLVKLAR fråga för våra yngre medlemmar.
I rapporterna som finns med i kongressmaterialet kan man på flera ställen ”hitta” stycken där TCO redan ny lyfter fram VÄRDET av likabehandling.
Mycket av arbetet till ett likabehandlingsprogram är redan gjort!
Det är nu dags att vi blickar framåt!
TCO accepterar INGA former av diskriminering.
TCO är en organisation som SKA sätta LIKABEHANDLING på kartan.
TCO ska ta fram ett program som gör oss kända för vår gränslöshet när det gäller människosyn.
OM inte TCO gör det, vem ska göra det då?
Sture Nord öppnade TCO:s kongress med orden: Möte med framtiden!
Agneta Stark uppmanade oss alla att: Tänka till, Bli upprörda, Bli arga!
Det är dags att vi blir det nu!! Likabehandlig är så oerhört viktigt! Likabehandling behöver ett eget handlingsprogram!
Vi får INTE glömma att besluten vi fattar på den här kongressen FAKTISKT handlar om vad vi vill att TCO som organisation SKA ha åstadkommit när vi träffas på nästa kongress 2015.
Därför yrkar Unionen på att kongressen ska bifalla Motion 1, Framtagande av ett Likabehandlingspolitiskt program."

Martin har dröm

På förra veckans TCO-kongress lyfte Unionen frågan om varför det är viktigt att använda sig av termen Likabehandling istället för jämställdhet, jämlikhet och mångald. Detta grundade sig i att Unionen hade skrivit en motion till kongressen om att ta fram ett likabehandlingspolitiskt program. Motionen blev besvarad och mycket bra diskussioner fördes i talarstolen. Jag vill dela med mig av Martin Johanssons, förbundsstyrelseledamot i Unionen, tal om motionen.

"Kongresskamrater!

Jag drömde ...
Om att jag satt här framför er i en rullstol och dessutom var en Svart, muslimsk Lesbisk Kvinna på 55+ som inte kände sig hemma i sin könsroll ...

I den drömmen hade vi jackpot i diskriminerings grunder...
Det händer dock inte så ofta att man omfattas av alla grunder för diskriminering
MEN att vi ofta omfattas av mer än en grund när vi diskrimineras är inte alls ovanligt.
Snarare är det så att vi ofta omfattas av flera.
Alla har ju ett kön, en ålder, en sexuelläggning och en etnicitet.

Att stå inför kongressen och veta att jag helt säkert omfattas av en möjlig diskrimineringsgrund och samtidigt läsa styrelsens svar gör mig inte upprörd utan snarare missmodig.

I styrelsens yttrande finns ett helt stycke som behandlar jämlikhet och jämställdhet. Det sägs att dessa är vedertagna begrepp som används både i Sverige och internationell politik och internationella rättsakter.
Allt detta är sant och riktigt men styrelsen verkar ha drabbats av en oerhörd blygsamhet.
Detta har ju kunnat ske bland annat för att vi fackliga varit duktiga på att driva på dessa frågor.
Dessa frågor hade inte hamnat lika högt upp på dagordningarna och dessa begrepp hade heller inte varit lika välkända om vi inte varit pådrivande.
VARFÖR kan vi inte göra om samma bedrift och få till ett nytt begrepp som blir välkänt och vitt använt, både inom rikets gränser men även internationellt.
Vi behöver heller inte vara så rädda att vi är först ut med ett begrepp. Redan i december 2000 beslöt EU att införa begreppet likabehandling precis så som vi motionärer beskrivit.
Det ord som används av EU och internationellt är Equality.
Det är ett bra och inkluderande begrepp. Dock översätts det ofta till svenska som jämlikhet eller ibland jämlikhet och mångfald vilket kanske gör att översättningarna inte blir helt riktiga.

Jag kan förstå( JAG VET) att jämställdhetsfrågan är en hjärtefråga för oss fackliga MEN om vi är riktigt ärliga så har den varit det under ganska lång tid nu och resultaten är ju inte lysande.

Under en tid så gick det åt rätt håll men har sedan stannat upp, ja i en av de senaste undersökningar jag läste så hade klyftorna ökat igen när det gäller lön.

Det kanske är dags att omvärdera sättet vi försöker förändra på. Personligen tror jag att vi kan göra det bättre under parollen ”Likabehandling”.

Kanske är detta en generationsfråga!
Yngre använder redan nya begrepp i till exempel könsfrågorna såsom kvinna,man eller hen (det vill säga att du inte kan eller vill definiera ditt kön).

Som en klok namne till mig en gång har uttryckt det:
-I have a dream...
Den drömmen handlar om när vi inte längre behöver räkna upp en lång rad med grunder för vilka vi kan diskrimineras, den drömmen stavas likabehandling.
Vi som sitter här idag har makt. Vi har möjlighet att förändra riktningar både i våra egna förbund men också i samhället i övrigt. Vi är ju medlemmar i en centralorganisation därför att vi tror på att samarbeta för att flytta fram positionerna i samhället och ändra värderingar både hos våra motparter och gentemot våra politiska makthavare både innanför rikets gränser och utanför på den internationella arenan.

TCO och ordet likabehandling har något gemensamt.
Båda fungerar ju som ett paraply. Båda samlar olika förbund/benämningar under sig för att de har något gemensamt.
Jag hör inte någon här inne som tycker att TCO är en dålig idé.

Slutligen förstår jag i svaret från styrelsen att man tycker att vi har en tight tidsplan för när vi vill se en förändring. Ja det är en ambitiös tidsplan. Det behövs som man vill vara med i främsta ledet och förändra. Självklart kan man hoppa på tåget senare men det är inte speciellt värvande att berätta att man hoppade på tåget i farten. Det är väl mycket trevligare att säga att vi sitter i loket och att vi dessutom skyfflar kol för att förändringarna skall ske snabbt.

Jag har en dröm..
Att vi har en arbetsmarknad som speglar samhällets sammansättning av människor, där kompetens och erfarenhet går före förlegad och fördomsfull syn på kön, könsöverkskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

Jag har en dröm..
Där alla människor förtjänar att bli behandlade med respekt och värdighet.

Därför vill jag , kära kongress kamrater, att vi bifaller motionen om framtagande av ett likabehandlingsprogram i TCO.

TACK!"

Höj lönebidragstaket

Regeringen ska se över de insatser och åtgärder som idag finns för personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av en funktionsnedsättning. Jag är förväntansfull. inför regeringens initiativ och hoppas på att resultatet kommer att förbättra situationen för den mest utsatta gruppen i samhället Ett viktigt steg är därför att granska hur lönebidraget ser ut och fungerar idag.

Lönebidrag är en del av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska program för personer med funktionshinder. I nuläget är det ca 60 000 personer som får del av det. Bidraget har idag ett tak på 16 700 kronor per månad och är tänkt i det enskilda fallet att fasas ut under max 4 år.

Tanken är att lönebidraget ska ge möjlighet till arbete för personer som annars skulle vara utan anställning och är därmed en viktig inkörsport i arbetslivet och är en viktig insats att få fler i arbete och behålla dem på arbetsmarknaden.

Det är nu 20 år sedan dagens lönebidragssystem arbetades fram. Bidragsnivån är beroende av arbetsförmåga och kan variera från 20-80 procent av lönekostnaderna. 1991 beräknades bidraget på en månadslön motsvarande 13 700 kronor. 2005 höjdes taket till 15 200 kronor och för 5 år sedan höjdes det till 16 700 kronor vilket motsvarar lägstalönnivån i Unionens kollektivavtal.

Många av Unionens medlemmar som har lönebidragsanställningar har kvalificerade yrken såsom redaktör, ekonomiansvarig och informatör, det vill säga yrken som kräver högre utbildning. Det är därför orimligt att deras arbete ska värderas så lågt. Lönebidraget har inte följt den allmänna löneutvecklingen och saknar fortfarande en indexreglering.

Dagens system med ett mycket lågt maxtak innebär i realiteten att arbetsgivare som vill betala ut lön över maxtaket måste ta all ökning ur egen ficka, vilket många inte har ekonomiska resurser till då många av arbetsplatser som anställer med lönebidrag är ideella organisationer och mindre företag. Ett högre tak skulle innebära en möjlighet för personer med lönebidrag att kunna få ut lön baserad på kompetens och prestation och arbetslivserfarenhet. Unionen kräver att taket höjs och att bidraget indexregleras för framtiden.


För att en arbetsgivare ska kunna anställa med hjälp av lönebidrag krävs det att denna kan erbjuda försäkringar som motsvarar kollektivavtalets försäkringar. Här ingår till exempel tjänstepensionsförsäkring och grupplivsförsäkring. Då huvuddelen av försäkringsbolagen har undantagsklausuler för personer med funktionsnedsättning innebär detta i realiteten att alla arbetsgivare som har lönebidragsanställningar har eller tecknar kollektivavtal med en facklig organisation. Det är mycket väsentligt att personer med funktionsnedsättning, den mest utsatta gruppen i samhället, att omfattas av den trygghet som ett kollektivavtal innebär. Med kollektivavtal förstärks rättigheterna för den anställde och får möjlighet att påverka den egna situationen på arbetsplatsen.

Lönebidraget har idag ett ålderstak på 65 år. Med tanke på den nya diskrimineringslagstiftningen som sedan 2009 förbjuder diskriminering på grund av ålder, känns ålderstaket förlegat och borde lyftas bort. I vårt samhälle som kommer att möta demografiska förändringar som kommer att utmana arbetsmarknaden krävs det att alla som kan och vill bidra till arbetsmarknaden ska få göra just så. En persons arbetsförmåga kan inte dömas utifrån ålder och det här borde även gälla löndebidragsantällningar.

Låt oss peka ut oss själva och påbörja granskningen!

Jag vill att vi gemensamt fattar beslut om att sluta prata om mångfald. Förutom de dummaste argumenten som går ut på "Mångfald tar tid" eller "Vi vet inte hur vi får mångfald" så är det främsta hotet mot Mångfald är att alla är så positiva till mångfald. Ett ofarligt ord som inte pekar ut någon eller något och som inte skapar dålig stämning, som inte förstör idén om konsensus. Ett mesigt ord, utan innehåll.

Vi har en hel del arbetsplatser som säger sig vilja jobba för mångfald. Men vi ser ändå att de som verkligen lyckas med att ha en blandad etnicitet bland sina anställda, är de lågavlönade branscherna och där det erbjuds oseriösa anställningsvillkor. Bland snabbmatsställen har vi några exempel på sådana arbetspaltser.

De har alltså inte lyckats med att skapa mångfald, de har istället lyckats bevisa att det finns strukturell rasism. Det är de lågavlönade jobben och de osäkra anställningarna som bjuder in personer med utlänsk bakgrund. Då är det alltså "ok" att heta Mahmood eller Kambiz.

De populära mentorprogramen, är också ett sätt för företag att få in "mångfald". Visst är det toppen om man får in två personer i företaget med annan etnisk bakgrund än svensk, men det är inget som säger att man har förändrat något i företagets syn på vilka som släpps in och vilka som måste gå särskilda omvägar för att få en glimt av arbetsmarknaden. Senast jag lyssnade på ett företag som hade mentorprogram fick jag ont i magen av den exkluderande tonen i berättelsen.

Så här på FN-dagen mot rasism vill jag att vi sätter fart och börjar prata om rasismen. Inte om mångfald, inte främlingsfientlighet eller invandrarkritiskhet, utan om rasism. Låt oss reflektera över påståenden som vi slänger ur oss slentarianmässigt såsom "Men burka tycker inte jag är ok" eller "Men vi svenskar skakar ju alltid hand" eller "jag förstår inte varför alla hos oss är vita, vi försöker ju rekrytera mångfald".

Låt oss prata om rasismen som exkluderar och ger dig och mig "rättigheten" att sätta oss över andra människors grundläggande rättigheter om vad de får ha på sig och hur de ska hälsa. Låt oss inse att våra helvita arbetsplatser har stenhårda gallerdörrar där vi måste ta till kontroversiella metoder för att komma åt rasismen. Låt oss våga börja räkna, precis som feministerna gjort i alla år. Hur många med utlänsk bakgrund har vi? Vad tjänar dem? Hur ser deras karriärmöjligheter ut? Och framför allt hur ser våra rekryteringsprocesser ut? Var annonserar vi? Vilka söker vi? Varför kommer det alltid en Anderas efter en Niklas? Och en Maria efter en Anna?


Låt oss prata om den rasism som finns hos oss i facket och alla andra organisationer och myndigheter som egentligen ska stå på den utsattes sida. Låt oss våga peka ut oss själva och börja granskningen.

Chefer behöver mer kunskap i jämställdhetsarbete!

Internationella kvinnodagen borde infalla varannan dag! Vi har långt till jämställdhet och trots att utvecklingen har gått framåt, så har farten minskat betydligt.

Arbetsplatsernas jämställdhetsarbete är grundläggande för att uppnå likabehandling av män och kvinnor. Unionens cheftidning Postion har kartlagt chefernas instälning till jämställdhet och siffrorna är oroväckande.

Mindre än en fjärdedel av cheferna anser att de har tillräcklig kompetens för att som chef bedriva jämställdhetsarbete på arbetsplatsen och knappt hälften anser att jämställdhetsarbetet är bra på den egna arbetsplatsen.

En tredjedel av de tillfrågade cheferna är överens om att det är lättare för män att bli chefer.

Kvinnorna känner sig ofta motarbetade i sin roll som chefer på grund av sitt kön, särskilt i de åldrar då de har småbarn.


Det behövs satsningar för att höja företagens och chefernas kompetens i jämställdhetsfrågor. Detta gäller oavsett om det handlar om lönesättning, föräldraledighet, kompetensutveckling, arbetsmiljön eller tillsättningen av chefer. Alla, oavsett om de är män eller kvinnor, småbarnsföräldrar eller inte, har rätt att göra karriär på lika villkor.

Årliga lönekartläggningar då fack och arbetsgivare tillsammans går igenom löneläget för män och kvinnor är ett starkt vapen mot ojämställdhet. Sedan regeringen ändrade kraven på företagen (så att de numer behöver vara 25 anställda, istället för 10, och att lönekartläggning behöver endast göras var tredje år, istället för varje) har antalet lönekartläggningar sjunkit. Detta innebär kompetensförluts och lägre aktivitet på jämställdhetsfronten på arbetsplatserna.


Enligt kalendern är en dag om året är kvinnornas dag. Låt oss utvidga kvinnornas utrymme. Vi kan endast göra det tillsammans. Kvinnor och män hand i hand.