Låt oss peka ut oss själva och påbörja granskningen!

Jag vill att vi gemensamt fattar beslut om att sluta prata om mångfald. Förutom de dummaste argumenten som går ut på "Mångfald tar tid" eller "Vi vet inte hur vi får mångfald" så är det främsta hotet mot Mångfald är att alla är så positiva till mångfald. Ett ofarligt ord som inte pekar ut någon eller något och som inte skapar dålig stämning, som inte förstör idén om konsensus. Ett mesigt ord, utan innehåll.

Vi har en hel del arbetsplatser som säger sig vilja jobba för mångfald. Men vi ser ändå att de som verkligen lyckas med att ha en blandad etnicitet bland sina anställda, är de lågavlönade branscherna och där det erbjuds oseriösa anställningsvillkor. Bland snabbmatsställen har vi några exempel på sådana arbetspaltser.

De har alltså inte lyckats med att skapa mångfald, de har istället lyckats bevisa att det finns strukturell rasism. Det är de lågavlönade jobben och de osäkra anställningarna som bjuder in personer med utlänsk bakgrund. Då är det alltså "ok" att heta Mahmood eller Kambiz.

De populära mentorprogramen, är också ett sätt för företag att få in "mångfald". Visst är det toppen om man får in två personer i företaget med annan etnisk bakgrund än svensk, men det är inget som säger att man har förändrat något i företagets syn på vilka som släpps in och vilka som måste gå särskilda omvägar för att få en glimt av arbetsmarknaden. Senast jag lyssnade på ett företag som hade mentorprogram fick jag ont i magen av den exkluderande tonen i berättelsen.

Så här på FN-dagen mot rasism vill jag att vi sätter fart och börjar prata om rasismen. Inte om mångfald, inte främlingsfientlighet eller invandrarkritiskhet, utan om rasism. Låt oss reflektera över påståenden som vi slänger ur oss slentarianmässigt såsom "Men burka tycker inte jag är ok" eller "Men vi svenskar skakar ju alltid hand" eller "jag förstår inte varför alla hos oss är vita, vi försöker ju rekrytera mångfald".

Låt oss prata om rasismen som exkluderar och ger dig och mig "rättigheten" att sätta oss över andra människors grundläggande rättigheter om vad de får ha på sig och hur de ska hälsa. Låt oss inse att våra helvita arbetsplatser har stenhårda gallerdörrar där vi måste ta till kontroversiella metoder för att komma åt rasismen. Låt oss våga börja räkna, precis som feministerna gjort i alla år. Hur många med utlänsk bakgrund har vi? Vad tjänar dem? Hur ser deras karriärmöjligheter ut? Och framför allt hur ser våra rekryteringsprocesser ut? Var annonserar vi? Vilka söker vi? Varför kommer det alltid en Anderas efter en Niklas? Och en Maria efter en Anna?


Låt oss prata om den rasism som finns hos oss i facket och alla andra organisationer och myndigheter som egentligen ska stå på den utsattes sida. Låt oss våga peka ut oss själva och börja granskningen.

Chefer behöver mer kunskap i jämställdhetsarbete!

Internationella kvinnodagen borde infalla varannan dag! Vi har långt till jämställdhet och trots att utvecklingen har gått framåt, så har farten minskat betydligt.

Arbetsplatsernas jämställdhetsarbete är grundläggande för att uppnå likabehandling av män och kvinnor. Unionens cheftidning Postion har kartlagt chefernas instälning till jämställdhet och siffrorna är oroväckande.

Mindre än en fjärdedel av cheferna anser att de har tillräcklig kompetens för att som chef bedriva jämställdhetsarbete på arbetsplatsen och knappt hälften anser att jämställdhetsarbetet är bra på den egna arbetsplatsen.

En tredjedel av de tillfrågade cheferna är överens om att det är lättare för män att bli chefer.

Kvinnorna känner sig ofta motarbetade i sin roll som chefer på grund av sitt kön, särskilt i de åldrar då de har småbarn.


Det behövs satsningar för att höja företagens och chefernas kompetens i jämställdhetsfrågor. Detta gäller oavsett om det handlar om lönesättning, föräldraledighet, kompetensutveckling, arbetsmiljön eller tillsättningen av chefer. Alla, oavsett om de är män eller kvinnor, småbarnsföräldrar eller inte, har rätt att göra karriär på lika villkor.

Årliga lönekartläggningar då fack och arbetsgivare tillsammans går igenom löneläget för män och kvinnor är ett starkt vapen mot ojämställdhet. Sedan regeringen ändrade kraven på företagen (så att de numer behöver vara 25 anställda, istället för 10, och att lönekartläggning behöver endast göras var tredje år, istället för varje) har antalet lönekartläggningar sjunkit. Detta innebär kompetensförluts och lägre aktivitet på jämställdhetsfronten på arbetsplatserna.


Enligt kalendern är en dag om året är kvinnornas dag. Låt oss utvidga kvinnornas utrymme. Vi kan endast göra det tillsammans. Kvinnor och män hand i hand.