Problemet är "Mångfald"

Det var en chock att gå från teoretiska studier på högskolan till att jobba praktiskt för jämlikhet. Praktiskt verktyg för att skapa och bidra till ett jämlikt samhälle, det fick man fixa bäst man kunde när man kom ut i arbetslivet.

Och idag, efter att ha jobbat i ca 6 år som likabehandlingsspecialist kan jag säga att etnicitet är det svåraste och mest tungrodda området bland alla diskrimineringsgrunderna när det gäller praktiskt arbete. Jag har mött på många olika sorters hinder i arbetet och trots att jag har letat så har jag inte hittat något arbete för minskad rasism som faktiskt har gett något resultat. Det är också svårt därför att alla har sina ”tyckanden” och tror att likabehandlingsfrågorna är något som man bara kan tycka till om. Det kallas ju ofta för mjuka frågor av samma anledning.

När jag började jobba för jämlikhet och likabehandling var det inne att prata om mångfald. Diskriminering lät så negativt, sa man. Vi skulle prata i positiva termer och på det sätt lyckas. Och inte var jag sen att börja använda mig av det. Positivt är ju bra och gud vet att det behövs positivitet i den här branschen för att orka med jobbet.

Men det begrepp som Mångfald som har sänkt arbetet mot rasism. Att göra begrepp diffusa och ta bort fokus från problemet bidrar inte till ett öppnare samhälle.

Det förebyggande arbetet på arbetsplatserna är väldigt vikigt för att komma åt den växande rasismen. Men det får inte gå under begrepp som inte tydligt pekar på vad problemet är. Jag vill påstå att det är genom att påstå att vi vill ha mångfald istället för att säga att det är rasismen som vi vill få bort, som vi har hamnat där vi är idag.

Rasism och skapandet av Vi och Dem är ett stort hinder för gemenskapen överallt. Och jag antar att det är på grund av diverse märkliga uttalanden som: ”Men när ska vi börja prata om den omvända rasismen mot svenskarna” som det har kommit till uttryck som mångfald. Då backar man och använder snällare termer och då försvinner fokus.

Fokus bör vara hur vi skapar ett starkare Vi. Att fokusera på varför De inte vill skaka hand, eller varför De måste täcka sitt hår skapar en känsla av att De gör fel. Och när De har utpekats tillräckligt många gånger så har det blivit en sanning att De är olik oss. Det är då lätt att säga: Men de vill ju inte integreras. De vill inte anpassa sig. Och då har man också intyg på att det är De som är problemet.

Det är också därför som Mångfald inte är ett bra ord för det antirasistiska arbetet. Vi måste börja flytta fokus från att vara positiva till Mångfald till att inse att rasismen är ett faktiskt problem i Sverige och nu har det dessutom fått ett tydligt ansikte genom SD i riksdagen med tydliga rötter i nazistiska rörelser.

Mentorprogram och andra projekt för att höja Mångfalden är dessvärre projekt som inte har bidragit till minskat rasism i Sverige. Jag hoppas att de som startar projekt i ren desperation över att vilja göra NÅGOT mot rasismen, tänker sig noga för vad det är de vill ha. Sluta vara snälla och positiva! Bort med mångfaldsarbete in med tydligt antirasistiskt budskap för ett starkare gemenskap och Vi-känsla.