Problemet är "Mångfald"

Det var en chock att gå från teoretiska studier på högskolan till att jobba praktiskt för jämlikhet. Praktiskt verktyg för att skapa och bidra till ett jämlikt samhälle, det fick man fixa bäst man kunde när man kom ut i arbetslivet.

Och idag, efter att ha jobbat i ca 6 år som likabehandlingsspecialist kan jag säga att etnicitet är det svåraste och mest tungrodda området bland alla diskrimineringsgrunderna när det gäller praktiskt arbete. Jag har mött på många olika sorters hinder i arbetet och trots att jag har letat så har jag inte hittat något arbete för minskad rasism som faktiskt har gett något resultat. Det är också svårt därför att alla har sina ”tyckanden” och tror att likabehandlingsfrågorna är något som man bara kan tycka till om. Det kallas ju ofta för mjuka frågor av samma anledning.

När jag började jobba för jämlikhet och likabehandling var det inne att prata om mångfald. Diskriminering lät så negativt, sa man. Vi skulle prata i positiva termer och på det sätt lyckas. Och inte var jag sen att börja använda mig av det. Positivt är ju bra och gud vet att det behövs positivitet i den här branschen för att orka med jobbet.

Men det begrepp som Mångfald som har sänkt arbetet mot rasism. Att göra begrepp diffusa och ta bort fokus från problemet bidrar inte till ett öppnare samhälle.

Det förebyggande arbetet på arbetsplatserna är väldigt vikigt för att komma åt den växande rasismen. Men det får inte gå under begrepp som inte tydligt pekar på vad problemet är. Jag vill påstå att det är genom att påstå att vi vill ha mångfald istället för att säga att det är rasismen som vi vill få bort, som vi har hamnat där vi är idag.

Rasism och skapandet av Vi och Dem är ett stort hinder för gemenskapen överallt. Och jag antar att det är på grund av diverse märkliga uttalanden som: ”Men när ska vi börja prata om den omvända rasismen mot svenskarna” som det har kommit till uttryck som mångfald. Då backar man och använder snällare termer och då försvinner fokus.

Fokus bör vara hur vi skapar ett starkare Vi. Att fokusera på varför De inte vill skaka hand, eller varför De måste täcka sitt hår skapar en känsla av att De gör fel. Och när De har utpekats tillräckligt många gånger så har det blivit en sanning att De är olik oss. Det är då lätt att säga: Men de vill ju inte integreras. De vill inte anpassa sig. Och då har man också intyg på att det är De som är problemet.

Det är också därför som Mångfald inte är ett bra ord för det antirasistiska arbetet. Vi måste börja flytta fokus från att vara positiva till Mångfald till att inse att rasismen är ett faktiskt problem i Sverige och nu har det dessutom fått ett tydligt ansikte genom SD i riksdagen med tydliga rötter i nazistiska rörelser.

Mentorprogram och andra projekt för att höja Mångfalden är dessvärre projekt som inte har bidragit till minskat rasism i Sverige. Jag hoppas att de som startar projekt i ren desperation över att vilja göra NÅGOT mot rasismen, tänker sig noga för vad det är de vill ha. Sluta vara snälla och positiva! Bort med mångfaldsarbete in med tydligt antirasistiskt budskap för ett starkare gemenskap och Vi-känsla.

Ut ur gropen, bortom dimhöljet

Sanningen är inte att rasistiska partier inte släppts in i debatten. Sanningen är att vi är inte kallar saker och ting för sitt rätt namn i rädslan att någon ska känna sig illa till mods. Inte ens SD som är ett öppet rasistiskt parti med anor från nazistiska rörelser kallas för rasistiskt. Dagens ledare i DN vill tillexemple väldigt tydligt påpeka att "det är inte rasism, det är främlingsfientlighet". Varför?

Att skapa ett samhälle baserat på Vi och De är en mycket väsentlig del i den rasistiska retoriken. Jag vill påstå at vi redan innan valet har haft flera partier som har bidragit till den rasistiska retoriken och därmed skapat berättelser om Sverige och Sveriges befolkning som inte stämmer.

Idag är det inte bara Sverigedemokratera som säger att ”Det kommer hit för många invandrare”. Dessa personer finns överallt. Det är långt mer än SD anhängare som tycker att burkan (som bärs av ca 60 personer i Sverige) är på allvar ett hot mot demokratin eller att ”Vi kan ju inte ta emot hur många invandrare som helst.”

Jag menar att även om Alliansen vägrar att samarbeta med SD så kommer den framtida politiken att präglas av rasistiskt retorik där personer med utländsk bakgrund ses på som problem och där olika krafter vill "säga sin sanning om" Invandringens problem.

Ett parti för fri invandring och human flyktingpolitik har idag svårt att vinna röster. Inget parti gick till val med budskapet att vi ska ha en humanare flyktingpolitik och ett mer solidariskt Sverige. När det kommer till invandring och flyktingmottagandet handlar det allt som oftast om att stänga gränserna och nya restriktioner för flyktingmottagandet istället.

Det har inte funnits någon antirasistisk rörelse i Sverige på väldigt många år, om någonsin. Det är inte för att vi inte har rasism. Det är för att rasismen har bubblat under ytan och nu med ett rasistisk parti i riksdagen har vi snarare ett bevis på vad som har försiggått medan antirasistiska rörelser har splittrats, anslag för antirasistisk verksamhet har dragit ned, tidningar har lagts ned och kampanjer mot rasism förlöjligats.

Sanningen om Sverige 2010 är att vi har fallit in i rasisternas grop som de har grävt för oss. Och rasisterna är bland oss. Rasisten kan lika gärna rösta vänster som höger idag.

Den rasistiska retoriken har tagit över humanismen. Vägen tillbaka upp från gropen är lång och kommer att vara full av smärta. För det gör ont att höra någon som man vet är emot ett rasistisk parti använda sig av den rasistiska retoriken såsom: ”Men ag tycker ändå att det kommer hit för många invandrare”. Det är också en del av den rasistiska retoriken att tro att personer med utländsk bakgrund inte skulle kunna bli färgade av den rasistiska retoriken och hålla med om rasistiska uttalanden. Det är mycket som behöver byggas upp. Det är många lögner som måste rensas bort. Det är många sanningar som behöver komma till.

Vi behöver vara otroligt många och otroligt starka när vi gräver oss upp ur gropen. Vi behöver tillsammans bygga upp en stark antirasistisk rörelse som levererar riktiga sanningar om människovärdet. Vi behöver en antirasistisk rörelse som talar om vilka berättelser och vilka människor som är verkliga i Sverige 2010.